Kvinnor och män i Dalarna
Rapporten är skapad av Samhällsanalys, Region Dalarna
Senast
uppdaterad: 2025-11-18
Jämställdhetspolitikens mål handlar om är att kvinnor och män ska ha
samma makt att forma samhället och sina egna liv. Det innebär att
synliggöra både makt, representation och resursfördelning mellan kvinnor
och män, och utvecklingen följs därför med både kvalitativa och
kvantitativa mått. Denna rapport ger en kvantitativ bild av nuläget i
Dalarna med utgångspunkt i de sex jämställdhetspolitiska delmålen som
det övergripande målet är uppdelat i. Rapporten ger även en kommunal och
regional fördjupning som komplement till SCB:s skrift På tal om kvinnor och män1. De viktigaste
trenderna och mönstren i Dalarna visar att:
Världsläget synliggör fundamentala utmaningar för demokratiska samhällen, samtidigt som en konstruktiv diskussion om jämställdhet i stort förefaller ha kommit i skymundan i den allmänna debatten. Att sträva efter jämställdhet är trots det en av de mer centrala insatserna för att säkerställa mänskliga rättigheter och att uppnå de 17 målen i Agenda 2030 tillsammans med nationella miljö- och demokratimål, med flera politiskt beslutade mål, för ett demokratiskt välfärdssamhälle.
För Dalarna är de regionala målen manifesterade i den regionala utvecklingsstrategin Dalastrategin 2030 - Tillsammans för ett hållbart Dalarna, med övergripande målsättning om ett sammanhållet Dalarna med goda livsmiljöer där människor skapar delaktighet och engagemang, och bidrar till en hållbar utveckling. Arbete för att nå målen sker i nära samverkan med Länsstyrelsen i Dalarnas län som under mandatperioden har ett par regeringsuppdrag för politikområdet sammanfattade i strategierna Ett jämställt Dalarna, och Ett Dalarna fritt från våld.
Alla offentliga verksamheter i Dalarna så som Region Dalarna, Länsstyrelsen Dalarna, länets kommuner och lärosäte arbetar således på olika sätt aktivt för att verkställa den regionala och nationella jämställdhetpolitiken och respektive organisations särskilt uppsatta mål för jämställdhet. Följande rapport är tänkt att ge en bild av hur jämställdheten utvecklas i Dalarna baserat på den statistik som finns tillgänglig på regional och kommunal nivå. I rapporten diskuteras även läget i relation till nationella trender och utmaningar. Rapporten är strukturerad utifrån de sex delmålen för jämställdhetspolitiken:
Region Dalarna har tidigare publicerat jämställdhetsanalyser av läget i Dalarna på webben, år 2022, 2023, 2024, samt en fördjupande uppföljning av jämställdhet i länet år 2019 Kvinnor och män i Dalarna ur ett jämställdhetsperspektiv2 som togs fram inom projektet Jämställd regional tillväxt.
Det görs även nationella uppföljningar av jämställdhetspolitiken. För mer information om dessa, klicka på rutan nedan:
Nationella uppföljningar av hur jämställdhetspolitiken bidrar till målen görs både genom statistik- och policy-analyser. Statistiska uppföljningar görs av bland andra Statistiska centralbyrån (SCB) som vart annat år (sedan 1984) publicerar skriften På tal om kvinnor och män och vart tionde år (sedan 1990) gör tidsanvändningsstudier3, nu senast 2021. Vidare analyseras årligen i regeringens budgetproposition hur den ekonomiska jämställdheten utvecklas, vilket redovisas i Prop. 2025/26:1 bilaga 3 Ekonomisk jämställdhet4.
Policy-uppföljningar av jämställdhetspolitiken görs av bland andra Jämställdhetsmyndigheten. Myndigheten har även granskat den regionala politiken ur ett jämställdhetsperspektiv. I rapporten Regionalpolitik, könsmönster och jämställdhetsambitioner5 finns en fördjupning om läget i regionerna. Här påpekas bland annat att det behövs en bättre styrning mot jämställdhetsmålen genom relevanta indikatorer. Mer konkret handlar det bland annat om att följa upp och förebygga ojämställda arbetsvillkor, ojämställda inkomster, kvinnors och mäns psykiska ohälsa och långtidssjukskrivningar, och synliggöra regionala och lokala könsmönster samt intersektionella perspektiv.
Det första av de jämställdhetspolitiska delmålen lyder “en jämn fördelning av makt och inflytande”. Detta mäts bland annat genom kvinnors och mäns representation på maktpositioner i politiken och chefspositioner i arbetslivet, både offentlig sektor och näringsliv. Historiskt har män befolkat dessa positioner och kvinnor i undantagsfall. Dessvärre visar nuläget att många traditionella mönster består. Generellt visar siffrorna på att ju högre upp i hierarkin man kommer, desto fler män befolkar positionerna. Jämställdhetsmyndigheten skriver att:
Näringsliv, högre utbildningar och organisationer med mindre insyn har få kvinnor på höga positioner.
Samtidigt har representationen förbättrats inom både offentlig sektor och inom politiken de senaste decennierna. I följande avsnitt redovisas läget för den politiska representationen samt andelen kvinnor och män på chefspositioner, i relation till utbildningsnivå och inom olika branscher.
Den politiska sfären har historiskt varit mansdominerad och avsevärt färre kvinnor har haft tunga politiska uppdrag. Diagrammet nedan visar könsfördelningen bland riksdagsledamöter från valet 1973 till 2022. Riksdagens könsfördelning har under den här tidsperioden genomgått en stor förändring och utveckling. Vid riksdagsvalet 1973 var en övervägande majoritet av de folkvalda ledamöterna män. Endast 74 kvinnor återfanns på bänkarna i Riksdagen under den här mandatperioden. 49 år senare är männen fortfarande fler än kvinnorna, men skillnaden mellan könen är bara 27 stycken ledamöter. Den mest jämställda Riksdagen i Sverige var mandatperioden som tog sin början 2006 då antalet kvinnor var 165.
Den positiva trenden om en mer jämställd representation bland de folkvalda på nationell nivå syns även på regional nivå. Vid landstingsvalet (från 2022 regionval) 1982 i Dalarna var antalet ledamöter i fullmäktige övervägande män, medan könsfördelningen vid valet 2014 i princip var helt jämställd med ett nästan jämnt antal män och kvinnor bland folkvalda i fullmäktige. Efter valet 2018 syns däremot återigen en ökning av andelen män i fullmäktige och sedan det senaste valet (2022) sitter 11 fler män än kvinnor i det som nu heter regionfullmäktige.
På lokal nivå i Dalarna finns det stora skillnader mellan kommunerna. Efter valet 2022 var Avesta och Smedjebacken de enda kommuner i länet där kvinnorna i fullmäktige översteg antalet män. Borlänge, Gagnef, Mora, Rättvik och Vansbro har istället en majoritet män, dvs mer än 60 procent, bland deras folkvalda ledamöter.
Ett annat mått på makt är den ställning individen har på arbetsplatsen och i yrkeslivet. I diagrammet nedan visas andelen chefer av de sysselsatta uppdelade efter utbildningsnivå och kön. I samtliga utbildningsgrupper i Dalarna är en större andel av männen sysselsatta i någon form av chefsposition jämfört med motsvarande grupp kvinnor. Andelen chefer är även tydligt kopplad till en högre utbildningsnivå där högre utbildning är associerad med en högre andel individer i chefspositioner. Bland gruppen män med eftergymnasial utbildning innehar cirka 11 procent någon form av chefsställning. Bland kvinnor med eftergymnasial utbildning är motsvarande siffra ungefär 8 procent.
I diagrammet nedan ser vi utveckling över tid. Andelen kvinnor i chefsposition i Dalarna har fördubblats under en tjugoårsperiod, och under samma period är andelen män i chefspositioner mer eller mindre oförändrad. Det betyder att antalet chefspositioner har ökat i antal, och det är kvinnor som befolkat dessa. Totalt sett så gör det att utvecklingen över tid ändå går i en mer jämställd riktning, även om situationen på arbetsmarknaden fortsatt får anses vara ojämställd.
I diagrammet nedan visas över-/underrepresentation av chefer utifrån kön inom olika branscher i Dalarna. Ett värde på 0 indikerar att andelen manliga/kvinnliga chefer är proportionerligt mot andelen anställda män/kvinnor i branschen, medan ett värde över 0 visar på en överrepresentation av män på chefspositionerna, och ett värde under 0 visar på en överrepresentation av kvinnor på chefspositionerna.
En överrepresentation av män på chefspositioner kan antas vara störst i branscher där en tydlig majoritet av de som arbetar är män, såsom bygg, tillverkning och utvinning. Men som synes i diagrammet är dock andelen män på chefspositioner i dessa branscher proportionerlig sett till andelen anställda män. Inom flera andra branscher, däribland stora branscher som handel, hotell och restaurang samt utbildning, är däremot män på chefspositioner överrepresenterade sett till könsfördelningen bland de anställda inom branschen. Samtidigt finns det totalt sett en tydlig trend mot en ökad andel kvinnor på chefspositioner. Den manliga överrepresentationen på chefsnivå har minskat inom samtliga branscher förutom jord- och skogsbruk mellan 2008 och 2022. Inom vård- och omsorgsbranschen har en tydlig överrepresentation av män bytts mot en underrepresentation av män, vilken även gäller inom offentlig förvaltning.
Ekonomisk jämställdhet syftar till att kvinnor och män ska ges samma möjligheter och villkor i fråga om betalt arbete för att säkerställa ekonomisk självständighet livet ut. Målet utgår således ifrån ett livscykelperspektiv och understryker betydelsen av att det avlönade arbetet ska ge ekonomisk trygghet och självständighet även under pensionsåren.
Ekonomisk jämställdhet analyseras genom flera olika inkomstflöden och variabler. En central förutsättning för en inkomst och egen försörjning är anknytning till och förutsättningar på arbetsmarknaden, därför redogörs här även för sysselsättningsgrad och arbetslöshet, tillsammans med etableringstid på arbetsmarknaden för invandrade, bidragsmottagare, samt hur stor andel av befolkningen som har skulder till Kronofogden.
Inkomst av arbete utgör merparten av en individs försörjning, men både lönenivå och huruvida personen arbetar hel- eller deltid påverkar inkomsten och sedemera pensionen. Därtill finns kapitalinkomster och offentliga bidrag så som exempelvis sjukpenning, föräldrapenning och bostadsbidrag, som gör att ett centralt mått för att fånga en individs ekonomiska standard är beräkningen av den disponibla inkomsten. Disponibel inkomst innebär den summa pengar som ett hushåll eller en person har att röra sig med efter att alla ekonomiska inkomster är sammanräknade (lön, avkastning, bidrag etc.) och skatter och avgifter är betalda.
Det finns många faktorer som bidrar till ojämställdhet på arbetsmarknaden och som sedan medför en ojämställd livsinkomst, men familjebildningen är den faktor som i högst grad bidrar till ojämställd ekonomi. Ett exempel med nationella siffror som synliggör hur familjelivet skapar skillnader är att gapet i disponibel inkomst mellan kvinnor och män är som störst för sammanboende, 35 procent, när det yngsta barnet är 0–3 år (Regeringen, 2022)6.
Men, även löneskillnader mellan könen inverkar på livsinkomsten och börjar i praktiken i relativt ung ålder. Redan vid 29 års ålder har män i genomsnitt 20 procent högre medianinkomst än kvinnor, nationellt. En del av skillnaden kan förklaras av skillnader i utbildningsval, då fler kvinnor väljer att studera och därmed kommer ut senare i arbetslivet. Trots en högre utbildningsnivå kvarstår dock gapet i lön mellan könen (Jämställdhetsmyndigheten, 2025)7.
På nationell nivå har SCB jämfört den standardvägda lönen, dvs. lönen när hänsyn tas till bland annat ålder och utbildningsnivå, för att synliggöra om det kan finnas en diskrimineringsaspekt i eventuella löneskillnader. Slutsatsen blev att kvinnors standardvägda lön är ungefär 95 procent av männens standardvägda lön, det vill säga det finns en oförklarad löneskillnad mellan kvinnor och män (SCB).
En egen inkomst är en av förutsättningarna för ett ekonomiskt självständigt liv. Livsinkomsten påverkar även vilken pension personen kommer att få vid pensionering.
För kvinnor och män i Dalarna i arbetsför ålder (20-64 år) är inkomstskillnaderna relativt stora och har hållit i sig över tid. Medianinkomsten för en man i Dalarna var 2023 cirka 409 tusen kronor före skatt, medan en kvinna hade en medianinkomst på ungefär 341 tusen kronor. I den andra figuren nedan syns även en positiv utveckling i form av att den relativa skillnaden i inkomst mellan könen har minskat sedan millennieskiftet. Diagrammet visar att kvinnors medianinkomst har ökat med 109 procent sedan slutet millennieskiftet, medan mäns har ökat med ungefär 91 procent. Det är dock viktigt att notera att figurerna nedan endast redovisar kvinnors och mäns skilda ekonomiska förutsättningar, medan det kan finnas flera förklaringar till skillnaden. En faktor är att kvinnor i högre grad arbetar deltid, och därför kan ha en lägre årsinkomst. Men även yrke, bransch och utbildningsinriktning kan förklara en del av skillnaden.
I samtliga av Dalarnas kommuner har männen högre medianinkomst än kvinnorna. Skillnaderna mellan kommunerna är relativt små. Kvinnor har högst medianinkomst i Falun och män i Smedjebacken. Lägst medianinkomst har kvinnor i Vansbro, medan män har lägst medianinkomst i Orsa.
Personer 65 år och äldre har en lägre medianinkomsten än personer i arbetsför ålder (20-64 år). I Dalarna var medianinkomsten år 2023 för män 65 år och äldre 278 tusen kronor före skatt, medan en kvinna i samma åldersgrupp hade en medianinkomst på 218 tusen kronor. Att inkomsterna är lägre för personer 65 år och äldre är rimligt eftersom många i den åldern har gått i pension och då har lägre inkomster än de hade när de förvärvsarbetade.
Men det finns även numera många som fortsätter att arbeta hel- eller deltid efter ordinarie pensionsålder, så kallade jobbonärer, dessa har relativt god ekonomi. De som har det sämst ställt efter pensionering är kvinnor som inte fortsätter att arbeta.
I den andra figuren nedan syns dock att den relativa skillnaden i inkomst mellan könen har minskat mer sedan millennieskiftet för personer äldre än 65 år, jämfört med de i arbetsför ålder (20-64 år). Diagrammet visar att kvinnors medianinkomst har ökat med 157 procent medan mäns har ökat med ungefär 90 procent.
Utöver inkomster är det även relevant att jämföra den disponibla inkomsten, dvs. summan av alla inkomster och transfereringar (exempelvis bostadsbidrag och barnbidrag) efter avdragen slutlig skatt. I figuren nedan är det tydligt att den disponibla inkomsten varierar mellan olika grupper. En generell trend för alla grupper är att den disponibla inkomsten, utan att justera för inflation, har ökat mellan 2011 och 2023
Det är tydligt att sammanboende, med eller utan barn, har en högre disponibel inkomst än ensamstående. Sammanboende med barn har också en högre disponibel inkomst än sammanboende utan barn. På andra sidan av skalan återfinns gruppen ensamstående kvinnor utan barn som har lägst disponibel inkomst. Diagrammet visar också på att det finns tydliga skillnader mellan könen. Bland ensamstående har män, med eller utan barn, högre disponibel inkomst än kvinnor i motsvarande grupp.
Sysselsättningsgraden, det vill säga i vilken utsträckning människor i arbetsför ålder (20-64 år) arbetar, skiljer sig inte märkbart åt mellan könen bland inrikes födda som ses i det vänstra diagrammet nedan. Sverige ligger långt fram i en internationell jämförelse när det gäller att ge kvinnor och män likvärdiga möjligheter att yrkesarbeta, och det återspeglas i sysselsättningsgraden som för båda könen är ungefär lika hög, 85,5 procent för kvinnor och 84,6 procent för män. Variationen i sysselsättningsgrad mellan länen är därför också relativt liten.
Däremot skiljer sig sysselsättningsgraden åt mellan inrikes och utrikes födda. För utrikes födda (det högra diagrammet nedan) är sysselsättningsgraden lägre än sysselsättningsgraden för inrikes födda i samtliga svenska län. Det finns även skillnader mellan kvinnor och män.
Utrikes födda män har en högre sysselsättningsgrad än utrikes födda kvinnor i samtliga län förutom Norrbotten. I Dalarna var sysselsättningsgraden bland utrikes födda män 73,2 procent, vilket är cirka 8 procentenheter mer än för utrikes födda kvinnor i Dalarna.
Något att ta hänsyn till när man analyserar sysselsättningsgrad och arbetslöshet bland utrikes födda är hur lång tid individen har varit i Sverige. Vistelsetid i Sverige har ett starkt samband med sysselsättningsgrad och arbetslöshet och därmed kommer andelen nyligen invandrade i gruppen utrikes födda att påverka nivån på dessa variabler.
Sysselsättningsgraden i respektive kommun i Dalarna visar ett liknande mönster som länen på nationell nivå. Gruppen inrikes födda har en högre sysselsättningsgrad i samtliga kommuner i Dalarna jämfört med utrikes födda. Även här är sysselsättningsgraden för inrikes födda kvinnor och män ungefär lika hög. För utrikes födda är det däremot stora skillnader mellan kvinnor och män, också mellan olika kommuner. I linje med den nationella bilden är sysselsättningsgraden högre för gruppen utrikes födda män i jämförelse med utrikes födda kvinnor, i de flesta kommuner. Sysselsättningsgraden för utrikes födda män skiljer sig dock åt mellan kommuner där den högsta sysselsättningsgraden finns i Gagnef (78,7 procent) och den lägsta i Älvdalen (64,3 procent).
Mora har den högsta sysselsättningsgraden för gruppen utrikes födda kvinnor i Dalarna, 73,6 procent, och ligger klart över genomsnittet för länet. Samtidigt är sysselsättningsgraden i Ludvika kommun bland utrikes födda kvinnor bara 59,1 procent.
Värt att notera är att en del av skillnaden i utrikes föddas sysselsättningsgrad mellan kommunerna sannolikt kan förklaras av skillnader vilka kommuner som tog emot flest personer under åren runt 2015 då invandringen till Sverige var mycket stor. Exempelvis var Avesta, Ludvika och Hedemora de tre kommuner som tog emot flest invandrare i förhållande till folkmängd under 2015-2017. Detta förefaller i första hand gälla för utrikes födda kvinnor, då både Hedemora och Ludvika har relativt hög sysselsättningsgrad för utrikes födda män, medan den är klart lägre för utrikes födda kvinnor. I Ludvika är skillnaden mellan könen i sysselsättningsgrad ungefär 19 procentenheter, vilket är den största skillnaden i länet.
Bilden av arbetsmarknaden kompletteras genom att titta på arbetslösheten som visar hur många av de aktivt arbetssökande som inte har ett arbete. En jämförelse av arbetslösheten bland utrikes respektive inrikes födda åskådliggör ett antal viktiga skillnader.
Arbetslösheten är generellt högre för utrikes födda än för inrikes födda. Arbetslösheten för inrikes födda i Dalarna var i augusti 2025 lägre än rikets, 2,1 procent bland kvinnor och 3 procent bland män (se diagrammet nedan).
Arbetslösheten bland utrikes födda är däremot betydligt högre i samtliga av Sveriges län. I Dalarna är skillnaden i arbetslöshet mellan utrikes och inrikes födda cirka 12 procentenheter för kvinnor och cirka 8 procentenheter för män. Vidare är arbetslösheten bland gruppen utrikes födda kvinnor klart högre än i gruppen utrikes födda män i samtliga av Sveriges län, förutom på Gotland där den är lika hög.
I figuren nedan framgår också att det finns avsevärda skillnader mellan länen. Norrbotten har den lägsta arbetslösheten för såväl utrikes födda män som kvinnor med 5,1 respektive 6,6 procent, medan Gävleborg har den högsta arbetslösheten med 15 procent för män och 19,9 procent för kvinnor. Dalarnas arbetslöshet bland utrikes födda är ungefär som riksgenomsnittet.
Precis som var fallet med sysselsättningsgrad tidigare, så uppvisar Dalarnas kommuner ett liknande mönster som på nationell nivå. Bland inrikes födda är arbetslösheten låg och något fler män än kvinnor är arbetslösa. Högst arbetslöshet bland inrikes födda män i Dalarna finns i Sverige med 3,9 procent, medan den högsta arbetslösheten för inrikes födda kvinnor finns i Sverige med 3 procent.
Lägst arbetslöshet för inrikes födda kvinnor återfinns i Mora med 1 procent, medan den lägsta arbetslösheten för inrikes födda män finns i Malung-Sälen med 1,5 procent.
Bland utrikes födda är arbetslösheten avsevärt mycket högre för både kvinnor och män än för inrikes födda. Genomsnittet i Dalarnas län ligger på 14,1 procent bland utrikes födda kvinnor och 10,6 procent bland utrikes födda män. Den högsta arbetslösheten bland utrikes födda kvinnor återfinns i Avesta där den ligger på 21,1 procent. Avesta redovisar den högsta arbetslöshetssiffran bland utrikes födda män med 16 procent.
Lägst arbetslöshet bland utrikes födda män återfinns i Malung-Sälen kommun, medan Rättvik har lägst arbetslöshet bland utrikes födda kvinnor.
Det är återigen värt att notera att de skillnader i arbetslöshet som diskuterades i stycket om sysselsättningsgrad ovan sannolikt delvis kan förklaras av skillnader i antalet personer och hur nära i tid som de invandrat till olika kommuner.